Än finns det hopp

Hittade den här uppsatsen om gensupedagogik. Två lärarstudenter som kritiserar den snäva och stereotypa maskuliniteten som ligger till grund för genuspedagogiken, och visar på hur den dikotomiska uppdelningen i feminitet/maskulinitet förstärker könsroller istället för att motverka dem.

Vilket är symtomatiskt för lejonparten av all feminism också. Jag tenderar utgå ifrån att den negativa konsekvensen av detta särskiljande är så uppenbart att det inte går att dra några andra slutsatser än att det är medvetet, det är inte ett misstag att feminismen nevärderar män, uppvärderar kvinnor, schabloniserar, stereotypiserar och kräver förändring av män men konserverar och idealiserar det kvinnliga.

Ett tydligt exempel i samband med genuspedagogik är genuspedagogen som föreslår att man skall ta bort cycklar och bandyklubbor från dagis eftersom dessa är könskodade. Men dockor och dockskåp får vara kvar. Inga problem där? Det manliga är problematiskt, det kvinnliga är bra. Det är bisarrt att det trots detta anses råda en "manlig norm" inom skolan.

Men en sådan här uppsats får iaf mig att tänka att många feminister/kvinnor är omedvetna om konsekvensen av detta dikotomiska synsätt. Det är hoppfullt, för det betyder ju att de inte nödvändigtvis är ondskan och egoismen personifierad, men det är också deprimerande, för det säger isåfall något, mindre smickrande, om den genomsnittliga kvinnans intelligens. Och det innebär att vi har lång väg att gå.

Jag tror ett stort problem i samhället idag är att kvinnan socialiserar till att inte ta ansvar. ( ansvarskravet förflyttas till närmsta man, eller stat). Hon är van vid att få allt serverat på ett silverfat i en sådan utsträckning att frånvaron av positiv särbehandling väcker hos henne misstanken om diskriminering.

Att kvinnan inte tar ansvar får många konsekvenser, hon tar inte ansvar för sin könsroll, hon tar inte ansvar ens för sig själv, däremot är hon snabb att placera skuld på andra för konsekvenserna som uppstår när hon inte tar ansvar. Men det jag ville komma fram till var att hon inte ens tar ansvar för sina politiska åsikter. Hon följer strömmen, hon läser sin femina och så gör hon och tycker hon, som hon upplever att alla andra gör.

Det är ett problem, att oreflekterat ta till sig åsikter och sedan spy ut dem som sanningar leder till ovanstående problematik; Utan att fatta det själva som förstärker de det de vill motarbeta. Girl Power? Snarare Girl follower.