måndag 6 oktober 2008

Mansrollen

Med tanke på pittstim och så vidare..

Det är inte bara viktigt med MÅLET, utan hur vi tar oss dit. Ja, målet är att män (liksom kvinnor) ska ha möjlighet att vara människor, med alla dimensioner av varande det innebär. Men det är minst lika viktigt hur vi tar oss dit. Poängen är; om vi straffar män till att ta sig dit kommer de aldrig att ta sig dit. Att i egenskap av ditt kön uppbära skuldbördan är omöjligt att kombinera med MÅLET, att tillåtas vara känslig, mjuk och sårbar (liksom alla andra egenskaper som ingår i det mänskliga registret).

Vägen är att utforska manligt, och då menar jag inte från ett schablonartat och ett efter det feministiska etablissemanget tillrättalagt sätt, utan kärleksfullt, förutsättningslöst och utifrån dess egna villkor. På detta sätt har kvinnan och kvinnlighet utforskats under lång tid, och jag kan inte förstå varför män och manlighet förtjänar mindre?

Feminister MÅSTE börja släppa makten över tolkningsföreträdet, deras syn på män och manlighet är skissartad och stereotyp, den kan INTE tillåtas att ha som utgångspunkt för att utforska och utveckla män. Det kommer inte leda någonstans, förutom, vilket vi ser om och om igen, en skuldbeläggning av mannen.

Ofta ser man teorier om hur svårt det är för män att släppa ifrån sig makten, men de som verkar ha svårast är feminister. Släpp taget, låt MÄN få börja definera sig själva utan att behöva be om ursäkt för vår existens. Vi är inte klippdockor ni får klä som ni vill, låt OSS bestämma vem vi vill vara. ERT jobb är att börja utforska och erkänna det NEGATIVA i kvinnorollen, särskilt det som ständigt påverkar män på ett negativt sätt. Inte förrän då kan vi nå en rättvis jämställdhet.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Detta inlägg utgår alltså från att män inte kan vara feminister? Det är väl jättevanligt att vi är det! Och att tolkningen skapas i en kollektiv process, som alltid. Det finns en massa olika feminister och säkert lika många manssyner

AM sa...

Öh, män kan inte vara feminister och feminister (som alltid är kvinnor) måste låta oss vara män som vi vill? Jag kan ju säga såhär, det är inte feminister som har slagit ner mig, jagat mig eller hotat mig när jag kysser andra killar offentligt. Det är inte feminister som kallar mig bögjävel så fort jag envisas med att inte leka typisk Slitz-grabb. Medlemmar i Moderatmännen och Sverigedemokraterna har däremot gjort det upprepade gånger...

Vad har en feminist någonsin gjort för att hindra just dig från att uttrycka din manlighet som du vill? Räkna nu bara inte in att jag uppmanar dig att hålla en lite trevligare ton på bloggen.